När Rysslands katolska ungdom den gångna helgen samlades i Sankt Petersburg var dess höjdpunkt en videokonferens med påven. Efter ett långt tal av Franciskus var det frågestund, och innan påven gav den avslutande välsignelsen lämnade han manus och hyllade det historiska ryska imperiet.
Från Kaliningrad till Vladivostok samlades Rysslands unga katoliker i Sankt Petersburg den gångna helgen. Men kanske kom konferensens höjdpunkt redan på fredagen, då påven Franciskus deltog via länk. Med tidigare påven Johannes Paulus II:s raka linjen gentemot Moskva på 1980-talet, som var en bidragande faktor till järnridåns fall, så finns vissa förväntningar på Franciskus. Här skulle han vända sig till sina egna i den Ryska federation, den unga, uppväxande generationen i ett land som startat ett aggressivt anfallskrig, gjort sig skyldiga till folkmord och krigsbrott, och vars president är efterlyst för landets systematiska kidnappning av barn.
Alla dessa saker missade Franciskus att nämna. Ukraina och kriget utelämnades helt och hållet ur det långa talet. Däremot sade påven att de unga ryska katolikerna skulle vara ”fredsskapare, bland så många konflikter och i så mycket polarisering som kommer från alla håll, och plågar vår värld.” Det närmaste han kom att beröra den ryska aggression han anklagats för att vara alldeles för slapphänt mot, och som det tog ett drygt halvår för honom att ens tydligt kritisera, efter att tidigare ha sett saker ur Putins perspektiv och gett Nato skuld för Rysslands invasion av Ukraina.
Det mest uppmärksammade och kritiserade är dock inte vad som sades i själva talet, utan vad som sades efter den frågestund som följde på talet. Påven skulle utdela välsignelsen, och gav en av sina ej ovanliga improviserade kommentarer, som så ofta skapat problem för honom tidigare, och lett till mycket kritik. Denna gång valde påven att hylla den ryska historien och dess två mest imperialistiska ledare.
Påven valde att uttrycka sig så här, när han tilltalade unga katoliker i ett land som anklagats för modern imperialism i sitt aggressiva anfallskrig mot ett grannland man inte anser har rätt att existera:
”Glöm inte ert arv.
Glöm inte det stora Ryssland.
Helgonens stora Ryssland, härskarnas,
Peter den stores stora Ryssland, Katarina II:s,
detta imperium – väldigt, upplyst,
av stor kultur, och stor mänsklighet.
Ge aldrig upp detta arv,
ni är ättlingar till stora Moder Ryssland.
Gå framåt med detta – och tack.
Tack för ert sätt att vara,
för ert sätt att vara ryska.”
Onekligen skaver detta i mångas öron, inte minst då de två ryska härskare han lyfter fram är de senaste två århundradens mest aggressivt expansionistiska, vilket lyftes fram av journalisten och Östeuropa-experten Sergej Sumlennij på Twitter/X. Vissa ser detta som ett led i Vatikanens långa strävan efter goda ekumeniska relationer med Moskvapatriarkatet. Denna strävan manifesterades tydligt då påven och patriark Kirill i februari 2016, på Kuba, signerade en gemensam deklaration. Deklarationens innehåll fick mycket kritik, då de katolska östkyrkorna beskrivs som att ha varit en felaktig väg att gå.
Särskild kritik kom från den största katolska östkyrkan: Ukrainska grekisk-katolska kyrkan, med sina 5 ½ miljoner medlemmar. På kyrkans egen hemsida uttryckte dess ledare, ärkebiskop Svjatoslav Sjevtjuk, saken: ”I dag har många kontaktat mig om detta, och sagt att de känner sig förrådda av Vatikanen, besvikna på dokumentets halvsanningar, och till och med ser detta som ett direkt stöd från den Heliga stolen för Rysslands aggression mot Ukraina. Jag kan definitivt förstå dessa känslor.”
Ärkebiskop Sjevtjuk tonade dock ned och avdramatiserade saken då. Ännu har inga reaktioner kommit på detta påvens senaste uttalande. Det återstår att se om Franciskus hyllande av det ryska imperiet den gångna helgen får några efterverkningar inom såväl kyrka som politik.
Kyrkohärolden 